döden kommer alltid för tidigt
Ibland blir det så väldigt påtagligt, hur skört allting faktiskt är. Som ett slag i magen slås man av verkligheten, och plötsligt tvingas man vara smärtsamt närvarande. Ta in, smälta, acceptera.
Döden kommer alltid för tidigt. Det är omöjligt att förbereda sig på något som är så stort men samtidigt fruktansvärt tomt. Det är tungt när någon inte längre finns där den tidigare alltid funnits, samtidigt som den alltid kommer vara med mig, hos mig, oavsett var jag är.
Igår flög jag ner till Schweiz och min familj. Idag sa jag hejdå. Dagen har varit tung, väldigt tung. Dagar man tvingas möta och hantera döden sätter saker och ting i perspektiv. Det pågående, egna livet sätts på hold för en sekund för att hedra ett annat som tagit slut, för tidigt. En paus från det egna där det är okej att vara himla, himla ledsen.
Mitt liv fortsätter. Men just nu, just idag, har det stått på hold. Och det är okej. Imorgon fortsätter mitt liv, idag tog jag farväl av någon som aldrig mer kommer finnas som förut, men ändå alltid vara med mig.
<3 skickar stärkande kramar till dig!
Ja tänk att det ska krävas så jobbiga saker för att en ska inse det. För mig blev det så påtagligt när jag förlorade två barn med 3 månaders mellanrum, men det var 10 år sen så jag hinner också ta livet för givet mellan dramatiska upplevelser som påminner.
Sorg är tungt med du är stark vännen. Låt det ta sin tid och var ledsen. Jag skickar dig en axel och stor KRAM <3
kram!
Åh, vad jobbigt det är när sådant händer! Men viktigt att sorgen får ha sin gång och att man får vara ledsen så länge som behövs.
Massor med kramar till dig! <3
Tack och kram tillbaka <3